Kaj Stenman – chefen som blev offentligt avrättad – HRbloggen.se
Hem » arbetsmiljö

Kaj Stenman – chefen som blev offentligt avrättad

Av den 14 oktober 2019 12 kommentarer 5 962 visningar
MOBBADE CHEFER. Kaj Stenman, f.d. IT-chef i Jönköpings kommun, gick sönder efter att ha drabbats av mobbning, hängts ut i media och offrats på det politiska altaret. Missa inte vår artikelserie om ledare som hamnat ute i kylan efter anonyma anklagelser!
  • Sommarhälsning från Kaj Stenmans mobbare, två år efter hatkampanjen började – med kommunens visselblåsarfunktion och Jönköpings-Posten som verktyg.

Mobbningen mot chefer är subtil, men problemet uppmärksammas alltmer. Orsakerna står oftast att finna i dysfunktionella verksamheter med dåliga strukturer, i kombination med nedskärningar eller omorganisationer. Mobbade chefer inkluderas dessutom sällan i riktlinjerna mot kränkande särbehandling och de som drabbas får inget stöd av ledningen, enligt docent Christina Björklund.

Kaj Stenman – f.d. IT-chef i Jönköpings kommunHR-bloggens uppskattade ledarskapskrönikör Kaj Stenman är en av många chefer vars liv och karriär slagits i spillror när mobbare får fritt spelrum, mediedrevet går och en politiskt styrd arbetsgivare offrar sin medarbetare.

Viktiga lärdomar för arbetsgivare
Jag känner Kaj som en mycket kompetent och omtyckt ledare. Jag har noga följt hans ärende sedan allting började 2017, då Kaj var IT-chef i Jönköpings kommun. Först nu är han tillräckligt stark för att här framträda med sin historia.

Det är berättelsen om en chef som fick i uppdrag att rationalisera en dåligt fungerande kommunal verksamhet. Men som sedan lämnades i sticket av sin arbetsgivare när missnöjda medarbetare startade en mobbningskampanj och lokalpressen okritiskt sprang deras ärende.

Det är också en berättelse om vikten av att personalchef och ledning tar sitt lagstadgade ansvar att motverka mobbning och rehabilitera en sjukskriven medarbetare – även när det drabbar en chef.

Slutligen pekar Kaj Stenmans berättelse på problemet med anonyma visselblåsarfunktioner. Systemet kan – som i hans fall – missbrukas som effektivt verktyg att göra sig av med sin chef.

I nästa del av artikelserien framträder en annan kommunal chef som hamnade ute i kylan. I sista delen konstaterar Richard Mårtensson, expert på rättssäker utredningsmetodik, att dessa chefer har utsatts för allvarliga kränkningar – och förklarar hur man som arbetsgivare i stället bör agera.

Kaj Stenman, du var regelbunden krönikör här på HR-bloggen. Men så försvann du plötsligt för ett par år sedan. Vad var det som hände?
– Man kan nog säga att jag har varit i helvetet och vänt. Det är en resa som innefattar orimliga arbetsvillkor, anonyma anmälningar, lögner, mobbning, en feg arbetsgivare, uthängning i media, sjukskrivning och så småningom viss upprättelse. Jag är fortfarande inte frisk, men har tappat både sjukpenning och A-kassa.

Och allt detta skedde när du var IT-chef på Jönköpings kommun?
– Ja, jag fick det jobbet senhösten 2013 – först som tillförordnad, sedan som fast anställd – när verksamheten hade havererat och förvaltningarna tappat förtroendet för IT-avdelningen. Mitt uppdrag var att få avdelningen att fungera och bli mer kundorienterad, inte bara finnas till för sin egen skull.

Hur gick detta?
– Väldigt bra, IT-avdelningen lyftes fram som ett föredöme inom hela kommunen. Hösten 2016 fick jag sedan i uppdrag att göra en stor omstrukturering av hur kommunens IT-resurser skulle disponeras mellan förvaltningarna, utifrån en modell som konsultföretaget Deloitte tagit fram. Det var en komplex uppgift och precis när vi skulle påbörja arbetet tvingade min chef stadsdirektören mig att – mot min vilja – göra mig av med sex tjänster. Samtidigt infördes anställningsstopp och jag fick även i uppdrag att utreda vilka delar av avdelningen som eventuellt skulle kunna outsourcas.

Och det var då som mobbningen började?
– Ja, min avdelning fick för sig att det var jag som beslutat att säga upp folk och att ”outsourca hela IT-avdelningen”, när det i själva verket var en order från kommunledningen. Där och då abdikerade hela min egen ledningsgrupp med servicechefen i spetsen. Ingen ville framåt, alla förslag möttes med frågor och hån, ingen hade egna förslag om hur vi skulle komma framåt och jag blev allt tydligare exkluderad. Från den punkten och framåt var mitt jobb ett helvete.

Fick du något stöd av dina chefer i det läget?
– Jag sökte väldigt tidigt hjälp hos både personalchefen, kommunens säkerhetsansvariga, en psykolog på kommunen och hos förvaltningscheferna. Men det enda svar jag fick var att ”så är det i en kommun”. Och min chef vidtog inga åtgärder, hans stående kommentar var: ”Säg att jag har bestämt att det är så här!”

Vad hände sedan?
– Då började de anonyma anmälningarna mot mig ramla in via kommunens visselblåsarfunktion. Det handlade om allt från att jag skulle ha brutit mot upphandlingsreglerna till att jag skulle ha bjudit på alkohol och trakasserat personalen – anklagelser som jag enkelt kunde motbevisa.

– Till sist tog jag hela högen med anmälningar, kallade alla åttio medarbetare på IT-avdelningen till ett möte och sade att vi skulle göra en utredning av hela stället. Jag var helt transparent med anmälningarna – och två dagar senare kallades jag till rådhuset efter att facket hade skickat ett öppet brev till kommunen, riktat mot mig. Jag var labil, sexistisk och hotade folk, påstods det. Då gick jag sönder.

Och blev sjukskriven, eller hur?
– Ja, jag hade akut ångest och sov inte efter att ha varit öppet mobbad i mer än ett halvår. Trots att jag var heltidssjukskriven ringde stadsdirektören ofta, och under den första och mest akuta sjukperioden ville kommunen att jag skulle komma och svara på utredarens frågor, vilket jag inte orkade – jag svarade via e-post. Jag hade då inte hunnit bearbeta vad som egentligen inträffat, mådde väldigt dåligt och hade en låg kognitiv förmåga, vilket kommunen kände till.

– På sommaren påstod personalchefen sedan lögnaktigt inför IT-avdelningen att nedskärningarna och outsourcingen var något som Kaj hittat på själv, vilket förstås omöjliggjorde min återkomst. En av medarbetarna på avdelningen sade faktiskt upp sig direkt efter mötet, eftersom han ansåg att personalchefen passerat alla gränser för vad som är moraliskt.

Detta skrevs även om i lokalpressen?
– Jo, Jönköpings-Posten hängde ut mig med namn och framställde mig som ett monster. Flera av mina medarbetare kände inte alls igen sig i tidningens beskrivning och startade en namninsamling till stöd för mig som ledare.

– Det var en helt ensidig rapportering, som först prisades för sin grävande journalistik – trots att den ena reportern Markus Engberg själv erkände att ”många av tipsen var väldigt allmänt hållna och svåra att veta sanningshalten i”. Så småningom fälldes Jönköpings-Posten i Pressens Opinionsnämnd. I beslutet står bland annat att ”det är anmärkningsvärt att tidningen gjort sig till röst för en rad oprecisa och kränkande beskrivningar som anmälaren svårligen kunnat försvara sig emot”.

Sedan träffade du kommunledningen samma höst?
– Ja, stadsdirektören hade då fått sluta – bland annat för att rekryteringen av mig påstods ha gått felaktigt till – så jag rapporterade nu till personalchefen. Kommunledningen försökte genom hot få mig att säga upp mig självmant. Jag skulle alltså förhandla om min framtid när jag fortfarande var sjukskriven.

– Att kommunen inte tog något rehabiliteringsansvar fick även den paradoxala konsekvensen att Försäkringskassan inte förlängde min sjukskrivning, med motiveringen att jag inte skulle kunna komma tillbaka till jobbet eftersom jag var mobbad och inte rehabiliterad. Vid årsskiftet konstaterade också min läkare att ”den här arbetsgivaren kommer inte att göra någonting för dig, så för din hälsa bör du säga upp dig”. Och eftersom hälsan faktiskt är viktigare än rättvisan gjorde jag det.

Och hur mår du idag?
– Det går upp och ner. Men mest ner, tyvärr. Jag har sökt över hundra jobb men ingen vågar anställa mig efter att ha googlat mitt namn. Allt finns ju på internet, oavsett om det är sant eller inte. Mobbarna mejlade alla nyhetsredaktioner och alla mina tidigare arbetsgivare. De smutskastade mig också anonymt i kommentarsfälten här på HR-bloggen. Och om jag skulle försvarat mig själv, hade jag framstått som en rättshaverist.

Vad vill du att arbetsgivare ska dra för lärdomar av din berättelse?
– Att det här problemet är större än Kaj Stenman. Det här händer hela tiden. Tanken bakom visselblåsarfunktionen är nog bra, men det finns ett hål i skyddet för individen och framför allt för folk i chefsposition. I vilket annat sammanhang kan du förstöra en människas hela framtid och inte behöva bära ansvaret för det? Det skapar en rädsla i organisationer, som i förlängningen resulterar i att ingen vågar göra något och ingen vågar fatta några beslut.

– Man pratar gärna om psykisk ohälsa, men låter samtidigt en chef gå igenom hela rättssystemet rätt ner i botten. När du får i uppdrag att rationalisera en verksamhet, som jag hade i Jönköping, är det en kamp på liv och död för medarbetarna. Då gäller det att arbetsgivaren inte backar på grund av anonyma anmälningar som inte kan bekräftas. För hur ska någon chef våga skapa förändring eller spara pengar åt skattebetalarna – om man lämnas helt ensam när drevet går?

Vill du höra mer om hur Kaj hamnade ute i kylan? Här talar han ut i en podd »

Sprid vår artikelserie för att uppmärksamma problemet med mobbade chefer! Och kommentera gärna artikeln nedan eller mejla mig om du har liknande erfarenheter att dela med dig av.

TILLÄGG 2019-10-15: Vi publicerar inte anonyma kommentarer kring det som redan fått ensidigt utrymme i lokalpressen. Denna artikelserie syftar till att drabbade chefer får berätta om sina upplevelser och att andra arbetsgivare lär sig agera rättssäkert. Är man intresserad av ”båda sidor av historien”, kan man begära ut offentligt material av Jönköpings kommun, läsa artiklar hos JP samt kritiken mot deras bevakning hos PO.

Annika Ahnlund

Annika Ahnlund

grundare & redaktörHRbloggen.se
Annika är grundare och redaktör för HRbloggen.se samt vd för HR etcetera AB, där hon bl a arrangerar seminarier och utbildningar för HR och chefer. I botten är hon både beteende/personalvetare fil.kand. och marknadsförare med lång erfarenhet av kommunikation från reklambranschen.
Annika Ahnlund
Annika Ahnlund
Print Friendly, PDF & Email

Tags: , , , ,

12 kommentarer »

  • Åsa Stoltz skriver:

    Kaj Stenman gjorde ett fantastisk arbete som Marknadschef i slutet på 90-talet när jag hade förmånen att jobba med honom. Faktum är att han var en stor anledning till att jag började arbeta på Skandia Mäklarna. Hans sätt att entusiasmera, sprida glädje, arbeta för kvalitet och alltid ha ett vänligt ord till alla var fantastiskt. Han var en idéspruta och nytänkare men han var absolut ingen som skulle köra över andra varken i olika beslut eller på ett personligt plan som vissa på kommunen i Jönköping hävdar!
    Att just han varit med om detta fruktansvärda är helt obegripligt – vem som helst men inte Kaj var min första tanke när jag fick höra om skiten han har gått igenom!
    Hade jag haft möjligheten att anställa någon inom Kajs kompetensområde skulle jag inte tveka en sekund på att anställa Kaj!
    Till dig Kaj – håll huvudet högt och tänk Karma!!! Kommunalanställda medarbetare ska inte få svärta ner allt fantastiskt du gjort innan!!!

  • Jyri Öström skriver:

    Fega stackare som skyllde på Kaj
    Så rädda för sig själva att dem dömer oskyldiga
    Skäms

  • Peter N skriver:

    Vilka otroligt fega individer som hanterat dig på på detta sätt. Både ledningen och medarbetarna. Detta är antagligen fega inkompetenta personer som aldrig någonsin skulle få jobb någon annanstans och påbörjade därför denna fruktansvärda mobbning. Man undrar ju om de uppfostrar sin egna barn till att mobba sig till framgång.

  • Jukka skriver:

    I have known Kaj from real estate sector for many years. I had 100-procent trust to his management-ethics then and the same opinion of him I have now.

    I have also personally worked within different-kind of management-positions and I know, how brutal people can be in Finland and in any country. ”Homo homini lupus est” -statement lives strong in working life – in fact stronger than ever!

    When we know this fact, we should try to develop the working-life to a better direction. Each of us should take first the mirror and watch, what I could do. I am convinced, that everyone has also something to correct.

    And after having said that, at the same time I am very sorry for Kaj, what he has had to go through. I wish Kaj Stenman all the best and hope, that your experiences finally make you a stronger person!

    Br.

    Jukka, Kirkkonummi, Finland

  • Anne Åkerlöf skriver:

    Detta som hänt Kaj och Inger är inte ovanligt. Jag har själv varit med om liknande händelse när ”min” kommun beslutade att överföra en hel verksamhet från en förvaltning till en annan. Att det skulle bli smärtsamt för verksamheterna visste jag. Jag fick uppdraget att genomföra den jobbiga förändringen under ett år. Jag jobbade som en häst både dagar och nätter eftersom jag kände så för den verksamheten och personalen. Försökte göra övergången så bra som möjligt men ser idag att många (både min chef och någon politiker) behandlade mig och den övergående verksamheten väldigt illa. Någon dag innan allt skulle vara klart hade jag inget besked om vad som skulle hända med mig själv. Jag hade avpolleterat min egen tjänst – men inte blivit erbjuden någon ny efter 35 år i samma kommun.

    En gammal chef till mig förbarmade sig dock över mig och erbjöd ett vikariat som kulturskolerektor (en misskött verksamhet utan vare sig chef under lång tid eller ordentliga lokaler) dagarna innan avslut.

    Efter nästan ett år i den verksamheten svimmar jag av min ryggsmärta och blir liggande. Ambulans och sjukhusvistelse och sjukskrivning. Trodde aldrig att jag skulle bli så sjuk och så länge! Hade inte förstått hur väl psyke och kropp hör ihop. Jag hade ju jobbat under så vidriga förhållanden under så lång tid och ignorerat ryggsmärtan. Diskbråck och kryckor och opiater…

    Därefter ville min arbetsgivare bli av med mig helt. Jag stapplade in på möten med personalavdelningen och min chef och blev endast erbjuden en tjänst som fritidsledare i handikappverksamhet. Jag blev degraderad till absolut den lägsta tjänsten som min chef hade i sitt område.
    Jag tackade nej. Därefter fanns inget mera. Jag sa upp mig. Min fackliga representant hjälpte mig att förhandla ett blygsamt avgångsvederlag och kommunen blev av med mig.

    Det var en befrielse – men som för Inger – det var svårt att överhuvudtaget åka till den kommunen efteråt – där jag faktiskt bott i större delen av mitt liv.

  • Peter Fowelin skriver:

    Jag känner inte Kaj personligen, men har läst hans texter här och ett och annat inlägg på FB. Hoppas av hela mitt hjärta att Kaj återfår hälsa och styrka igen. Tack för artikeln!

  • Malin skriver:

    Otroligt dåligt. Man blir ju mörkrädd. Hoppas verkligen att du få den anställning som du vill ha!

1 Pingbacks »

    Lämna en kommentar

    Håll en trevlig ton och undvik reklam. Opassande kommentarer redigeras eller raderas.

    Meny