Inger Klangebo – chefen som ställdes ensam ute i kylan – HRbloggen.se
Hem » arbetsmiljö

Inger Klangebo – chefen som ställdes ensam ute i kylan

Av den 16 oktober 2019 2 kommentarer 2 939 visningar
MOBBADE CHEFER. Inger Klangebo, f.d. förvaltningschef i Falu kommun, blev oskyldigt anklagad och fick ensam ta smällen i mediedrevet som följde. Hon fick sår som kanske aldrig läker och plågas än idag av att inte ha fått några svar. Missa inte vår artikelserie om ledare som lämnats i sticket efter anonyma anklagelser!

Inger Klangebo

I första delen av denna artikelserie berättade vi att mobbning av chefer är ett alltmer uppmärksammat problem och pekade på risken att anonyma visselblåsarfunktioner används för att göra sig av med en chef – med god hjälp av en okritisk mediarapportering.

Anklagad av sin egen chef
För Inger Klangebo, dåvarande förvaltningschef inom Falu kommun, var 2017 ett mörkt år som hon ser tillbaka på med en klump i magen. Den våren blev hon oskyldigt anklagad för vänskapskorruption, felaktiga upphandlingar och att otillbörligt ha tillskansat sig en dyr utbildning.

Bakom anklagelsen stod hennes chef, kommundirektören, som sade sig vara budbärare åt en medarbetare som inte själv vågade använda sig av den nyinrättade visselblåsarfunktionen

– Det här kom som en blixt från klar himmel, berättar Inger. Från att ha haft framgång på jobbet till att plötsligt stå anklagad var obehagligt. Visst hade jag och min chef haft skilda meningar om en del frågor och det var en viss turbulens i ledningsgruppen, men inget som var utöver det normala. Om alla alltid är överens blir det ju ingen utveckling.

– Jag har grubblat mycket på vad som egentligen låg bakom. Och om det verkligen fanns någon medarbetare som agerat visselblåsare – det är det än idag ingen som vet.

Fanns det någon substans i anklagelserna mot dig?
– Det var problem med upphandlingar i kommunen, men det var känt och något som vi både diskuterat och jobbat aktivt med. När jag först fick reda på att någon anklagade mig, förstod jag inte vidden av det hela. Min chef sa att det handlade om en utbildning som jag tillskansat mig på felaktiga grunder. Då upplyste jag honom att det faktiskt fanns ett avtal som han själv undertecknat och att utbildningen var väl förankrad. Dessutom hade han under alla år godkänt och attesterat merparten av mina fakturor. Genom detta förfarande var alla upphandlingar direkt eller indirekt godkända av honom. Jag tyckte det var märkligt att han över huvud taget tagit emot anmälan mot mig, när han var väl insatt i hur det egentligen låg till.

Det verkar som om din chef ville bli av med dig, varför tror du att det var så?
– Det som är mest plågsamt är att jag inte fått några egentliga svar. Vid flera tillfällen uttryckte chefen att han tappat förtroendet för mig, varför vet jag inte. Min uppfattning är att han passade på att utnyttja en situation där det fanns frågetecken kring upphandlingar och sen lade till det här med utbildningen.

– Jag kände att han ville bli av med mig. Eftersom jag ansåg mig helt oskyldig, kämpade jag på och ville ge min syn på saken. Det fick jag inte, jag blev tystad. Jag föreslog till och med att vi tillsammans skulle besvara de kritiska frågor som kom från bland annat media. Att vi inte gjorde det fick till följd att SVT inledde en granskning – där det framkom att jag var oskyldigt anklagad.

Anser du att media inledningsvis förvanskade den verkliga bilden av dig och händelserna du stod anklagad för?
– Absolut! Jag blev uthängd med namn, som en bov. De försökte inte ens ta kontakt med mig för att ta reda på min syn. Trots att det här med upphandlingar i kommunen var ett generellt problem, var jag den enda som blev namngiven. Mycket blev taget ur sitt sammanhang och det fanns inget intresse av att bredda rapporteringen. Det var en otroligt jobbig process med alla insändare och kommentarer från folk som egentligen inte hade en aning, ändå dömde de mig. Mediadrevet blir extremt i en liten kommun som Falun. Men när SVT väl började granska, kände jag att jag till viss del fick upprättelse.

Situationen på arbetsplatsen blev till slut ohållbar för Inger. Medarbetare började undvika henne av rädsla för att själva råka illa ut.

– Jag försökte i det längsta att föreslå för min chef hur vi skulle kunna starta på ny kula, men fick inget gehör. Han inledde istället en misstroendeförklaring mot mig och sa att det var mitt fel att media börjat begära ut handlingar och dokument.

– Hade vi bara stått enade, som jag inledningsvis föreslagit, hade de inte fortsatt granska. Till slut sa jag upp mig, jag var rädd att gå in i en utmattningsdepression och lång sjukskrivning. Jag blev den som offrades, det kändes tufft när till och med kommunalrådet vände och så påtagligt valde sida.

Hur mår du idag?
– Jag mår faktiskt väldigt bra, även om jag har sår som kanske aldrig läker. Jag är i grunden en person som tror på människor och ser lösningar, är glad och spontan. Där är jag inte än, vilket är sorgset. Jag har problem med tillit, rädslan finns att det kan hända igen. Jag har i alla fall lyckats använda den här händelsen i min nuvarande sysselsättning i det företag jag och en tidigare kollega startat. Det är en värdefull erfarenhet, trots att den är plågsam.

Vill du höra mer om hur Inger hamnade ute i kylan? Här talar hon ut i en podd »

I första delan av artikelserien berättade vi om Kaj Stenman, chefen som avrättades offentligt. I sista delen konstaterar Richard Mårtensson, expert på rättssäker utredningsmetodik, att de båda cheferna har utsatts för allvarliga kränkningar – och förklarar hur man som arbetsgivare i stället bör agera.

Sprid vår artikelserie för att uppmärksamma problemet med mobbade chefer! Och kommentera gärna artikeln nedan eller mejla oss om du har liknande erfarenheter att dela med dig av. Vi publicerar dock inte anonyma kommentarer kring det som redan fått ensidigt utrymme i lokalpressen. Denna artikelserie syftar till att drabbade chefer får berätta om sina upplevelser och att andra arbetsgivare lär sig agera rättssäkert.

Tina Sjöström

Tina Sjöström

Skribent / Journalist
Tina Sjöström är en av HR-bloggens professionella skribenter. Hon har jobbat med marknadskommunikation ända sedan mitten av 1990-talet och frilansar numera som journalist med fokus på företagande, näringsliv och ekonomi.
Print Friendly, PDF & Email

Tags: , , , ,

2 kommentarer »

  • Petrus Karlsson skriver:

    En gemensam nämnare med tidigare artikel verkar vara den totala okunskapen inom offentlig verksamhet. Detta har jag själv märkt när jag jobbar inom kommun/landsting, och offentligt kommer jag aldrig gå tillbaka till.

    • M skriver:

      …Nej det kommer inte jag heller efter mycket mycket anmärkningsvärda och rent usla erfarenheter från offentliga organisationer. (Arbetsmiljöerna är rent vidriga)
      Okunskap var ordet. Men nåde den som vågar att sticka ut… då är du snabbt ute i kylan.

1 Pingbacks »

    Lämna en kommentar

    Håll en trevlig ton och undvik reklam. Opassande kommentarer redigeras eller raderas.

    Meny