Lita inte bara på det mätbara

Hem » hr-arbete

Lita inte bara på det mätbara

Av Tina Sjöström den 17 april 2019 942 visningar

HR-ARBETE. Att våga vara mer mänsklig och lita på omdöme och empati i stället för att mäta in i minsta detalj skulle få både verksamheter och medarbetare att må mycket bättre. När allt görs mätbart är det lätt att ignorera problem. ”Det är inte kvalitetsdrivande”, säger Jonna Bornemark.

– Jag tror att känslor måste få spela roll i ett klokt HR-arbete, säger Jonna Bornemark. Man missar mycket klokskap om känslor bara är något subjektivt och inte något man tar tillvara. Om en känsla uppstår, notera. Om samma känsla uppstår igen, ta till vara som en kunskap. Jag vill slå ett slag för omdömeskunskap och det omätbara även i HR-branschen.

Filosofen Jonna Bornemark har fått stor uppmärksamhet sedan hennes kritiska bok ”Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde” om mätbarhetssamhället kom ut. Hon menar att våra jobb i alltför hög grad handlar om att mäta, dokumentera, identifiera och uppnå mål – och därmed skapar onödiga mängder administration.

– Det finns onekligen ett driv i att vi tror allt måste mätas, att ha kontroll när vi vet saker. Jag tror att vi också måste fråga oss vad vi ser om vi inte genast fokuserar på det som kan mätas.

Mänskligt omdöme måste räknas
Jonna Bornemark har i huvudsak studerat arbetssituationen inom yrken i offentlig sektor såsom skolan, vården och polisen. När vi nu ska prata om HR-branschen kommer hon på ett intressant exempel:

– För ett tag sen läste jag om Amazons försök att digitalisera sin rekrytering och helt ta sig bort från den mänskliga faktorn, eftersom människan kan ses som bristfällig och subjektiv. Man skulle alltså göra processen helt objektiv och matade in tidigare rekryteringar i en dator som grundmaterial, för att sedan stoppa in de sökande till nya tjänster. Resultatet blev att kvinnor och utomeuropeiska personer sorterades bort, eftersom en dator saknar värderingar och byggde vidare på de värderingar som stoppats in. Vid ett mänskligt möte hade rekryteraren förmodligen funderat på om det spelar någon roll om kandidaten till exempel bryter på ett annat språk. Jag tycker att vi i många fall har en för snäv förståelse till förnuft och bara ser till det objektiva räknandet, vi ser inte vad vi räknar. Det här leder dessvärre till en växande administration och att det blir mindre resurser kvar till kärnverksamheten.

Jonna Bornemark anser att vi i allt för stor utsträckning sett datorns kapacitet som en räddning istället för att fokusera på att utveckla personalens omdöme.

– För att vara lite filosofisk, så handlar mycket av mäthysterin om vår oförmåga att förhålla oss till det ovetande. Vi tänker ofta att vi kan veta allt och att det går att göra allt till kunskap – vilket medför gigantiska kontrollkrav. Kunskapen är oändlig, kunskapens horisont tar aldrig slut. När vi inte vet allt måste vi ändå ha omdöme att handla och vårt handlade stå i relation till att verkligheten är mer än jag kan kontrollera.

Slentrianmässiga medarbetarenkäter
Något som är populärt på de flesta arbetsplatser är medarbetarundersökningar.

– Många gånger vet inte ledningen vad man ska ha resultatet av dessa undersökningar till, man gör dem ”bara för att”, säger Jonna. De flesta är dessutom väldigt vaga och dåligt formulerade. Istället för att försöka samla in allt som går att mäta, borde man bli mer medveten om vad som faktiskt kan vara viktigt att mäta. Fundera på hur en medarbetarundersökning skulle göra kärnverksamheten bättre, då finns det en mening att göra den!

– Jag vill slå ett slag för egenskaper som omdöme och empati. Bra HR-personal är de som verkligen stöttar medarbetarna som sysslar med kärnverksamheten. Omdöme växer i goda miljöer, man måste också tillåtas att experimentera och göra fel. Jag tror helt enkelt inte att vi kan mäta oss till att personalen ska göra ett så bra jobb som möjligt.

Om
Senaste inlägg

Tina Sjöström

Skribent / Journalist

Tina Sjöström är en av HR-bloggens professionella skribenter. Hon har jobbat med marknadskommunikation ända sedan mitten av 1990-talet och frilansar numera som journalist med fokus på företagande, näringsliv och ekonomi.