Hem » arbetsmiljö

Work-life balance – avstressad eller vingklippt?

Av den 18 juni 2018 3 kommentarer 3 298 visningar
ARBETSMILJÖ / DEBATT. Balansen mellan jobb och fritid anses vara en viktig nyckel till ett hållbart arbetsliv. Men i dagens gig-ekonomi blir begreppet work-life balance alltmer illusoriskt och riskerar snarast begränsa medarbetarna, menar Anna Östberg.

Work-life balance

En gång i tiden arbetade jag på en bank i en större europeisk stad. Eftersom jag var nyanställd ville jag stå på tårna, göra det lilla extra och se till att banken fick nöjda kunder. Det blev som en tävling och jag njöt av bekräftelsen och uppmärksamheten det gav.

Men till min förvåning märkte jag snart av begränsningarna. Som att vi klockan 17 skulle gå hem – fast jag inte alls kände mig klar utan ville göra mer. Om jag ändå dröjde mig kvar efter arbetstidens slut, kunde jag se min chef hålla upp båda armarna i luften och slå med handen på sin klocka. ”Time’s up!” hojtade han. Tiden var ute.

Work-life balance möter verkligheten
Jag tror att min chef ville anamma work-life balance-konceptet. Det var ingen dålig ambition – men det gav fel effekter. Det är inte negativt att stanna kvar på jobbet, om man vill och kan, för att göra de där extra insatserna som aktieägare, företaget, chefer och du själv kan dra nytta av. För mig blev work-life balance dock en frustration som kvävde min arbetslust.

I boken ”Fuck balance: gilla läget och må bättre” beskriver författarna Helena Eriksson Grönbek och Kersti Hilding Hansen vikten av att finna livet attraktivt som det är här och nu, istället för att drömma om en illusorisk verklighet.

Jag tror att baksidan med work-life balance är att det kan skapa en känsla av att bli vingklippt istället för att ge energi och livskraft. Så var det i alla fall för mig.

Från kontorsbås till giggande
Jag har sedan länge lämnat bankvärlden och är idag journalist mitt i den nya gig-ekonomin. I mitt nya arbetsliv finns inget som heter work-life balance och jag är helt okej med det. Jag saknar inte en chef som talar om för mig att jag måste stänga av datorn och gå hem.

I min värld kan jag jobba hur mycket som helst och vara ständigt tillgänglig. Min lön beror på vad jag drar in för uppdrag och vad jag levererar. Jag är ett med den senaste produkten som lämnar mitt skrivbord.

Därmed inte sagt att jag jobbar dygnet runt och är tillgänglig dygnets alla timmar. Jag vet precis när det är dags att stänga av datorn – och ja, jag har ett trevligt och härligt privatliv med familj och vänner!

Frihet under ansvar
Jag tror att de enda arbetstagare som kan uppnå work-life balance på riktigt, är de som har sin arbetstid förlagd mellan klockan 8 och 17. Efter arbetsdagen kan privatlivet ta över.

Men om du arbetar i gig-ekonomin, är egenföretagare, projektanställd eller vill jobba med start-ups… ja då blir det svårt att uppnå en absolut balans! Och det kan vara okej om du vet att du inom en begränsad tid kommer att få kompensation i form av ledighet eller pengar.

Kanske ligger lösningen i att framtidens chefer, oavsett vilken bransch eller kontorslandskap de agerar i, måste ha kompetens att gasa – men också att dra i bromsen! Att de uppmärksammar de medarbetare som vill och orkar mer, men också hjälper dem att sätta en bortre gräns. Och ser till att det finns andra som tar vid, löser av och tar uppdraget vidare.

Mycket i livet är illusoriskt. Jag när någon slags dröm om att jag nu ska jobba på som attan för att på ålderns höst sitta på en strand i något varmt land. Då ska jag titta på havet….

Vad tycker du?

Anna Östberg
Anna Östberg är frilansjournalist med arbetslivserfarenhet från EU-kommissionen, bankbranschen och som utredare på Hyresgästföreningen. Inblicken i vitt skilda branscher och sektorer har även väckt Annas intresse för HR-frågor.
Anna Östberg
Anna Östberg

Senaste inlägg av Anna Östberg (Se alla)

Print Friendly, PDF & Email

Tags: , , , ,

3 kommentarer »

  • Malin Apelqvist skriver:

    För många är det en nödvändig faktor för att trivas på sitt arbete, det där med att man själv lägger upp var och när arbetat ska ske. Att det är flexibelt.
    Det som händer är att arbetsgivaren lägger över ansvaret för gränsdragningen mellan arbetstid och privatliv på arbetstagaren. Frihet under ansvar.
    Problemet med just högpresterare, de som gärna arbetar mycket och mår bra av det, är att det är just dom som smäller in i den berömda väggen. Man fattar inte att det är för mycket förrän det är för sent. Du går från att leverera på topp till att inte kunna knyta dina egna skor över en natt.
    Med tanke på den växande problematiken av psykiska ohälsan tror jag personligen att ”work-life-balance begränsar” är ett litet problem kontra ”wok-life-balance existererar” inte vilket leder till ohälsa.
    Men återigen, vi vill ha det så. Frihet under ansvar, bedöma själva. Jag tror bara inte att arbetsgivaren ska släppa helt ansvaret, utan vara väl medvetna om att även om det är en självklarhet och nödvändighet på framtidens arbetsmarknad även är en riskkälla som kräver både respekt och eftertanke.

Lämna en kommentar

Håll en trevlig ton och undvik reklam. Opassande kommentarer redigeras eller raderas.

Meny