Hem » hr-arbete, läsvärt

Nu begraver vi det HR som varit!

Av den 9 januari 2018 10 kommentarer 4 946 visningar
FRAMTIDENS HR. Har vår kamp för en plats i finrummet inneburit att HR hamnat helt fel – och rentav skadat människor och organisationer? Richard Mårtensson gör ett bokslut för det gamla HR och listar tre heta frågor för 2018 och framåt.

Framtidens HR – 2018

Nytt år, nya löften och nya insikter. Varje år går jag en lång reflektionspromenad, då jag under sex – åtta timmar analyserar året som varit.

Årets promenad gick runt min barndoms trygga marker i mitt älskade Småland. Det blev en promenad iklädd djup eftertanke. Vad har vi inom HR egentligen sysslat med på sistone? Har vår kamp för en plats i finrummet inneburit att HR hamnat helt fel – vilket i kombination med uselt ledarskap skadat människor och organisationer? Detta reflekterade jag extra mycket över.

Därefter gjorde jag en lista över vad jag tror är de hetaste framtidsfrågorna för HR inom de närmaste åren:

1. Från beroende chefskramare till oberoende expert- och etikfunktion

Arbetslivet efterfrågar en högre etik. Vi vet från undersökningar, som jag tidigare har skrivit om, att de organisationer som sätter etiken högt gynnas ur ett kompetensförsörjningsperspektiv. Vi vet också att den stora utmaningen är att komma tillrätta med den psykosociala arbetsmiljön och de mellanmänskliga relationerna på arbetsplatserna. Dessutom vet vi att HR ofta upplevs som chefens verktyg hos personer som mår dåligt på arbetsplatserna. Liksom att frågor om mobbning och utanförskap kopplas till sämre lönsamhet och dålig reklam.

Vi kan konstatera att dagens system inte fungerar och att tiden när HR var enkom chefens stöd är förbi. Det är dags att begrava den doktrinen till förmån för en mer oberoende HR-profession. En profession som står för etik, för rättssäkerhet och för oberoende. Som aldrig tar ställning för enskilda personer, oavsett befattning. Till förmån för en HR-profession som alltid har organisationens bästa för ögonen och som blir etikbärarna i organisationen.

Idag har etikfrågorna ofta hamnat på ekonomi- eller juridikfunktionerna. Det är konstigt. Alla organisationer består ju av människor. Det är människor som lyckas och som misslyckas och det är HR som ska skapa förutsättningar för människorna att lyckas för att nå högre lönsamhet och bättre arbetsmiljö.

2018 är året då HR börjar säga nej till syndabocksletandet, sätter stopp för det osunda och blir organisationens oberoende expert- och etikfunktion.

2. Från metodkramare till lustfylldhetsagenter

HR är kända för att propagera för enskilda metoder, för systematik och stabilitet. För regler och kontroll. Den största konflikten det senaste decenniet har varit just detta.

Om HR på allvar ska kunna bli mer affärsdrivna och jobba strategiskt så måste HR släppa taget om sargen och ta plats i finrummet. Det bästa sättet att få människor inspirerade och lyckas i sina roller – och därmed uppnå organisationens mål – är att beskriva och kommunicera visionen, vara storytellers, få människor att växa genom att visa de goda exemplen och genom att sporra varje enskild medarbetare till framgång.

HR behöver stå på barrikaderna och berätta varför människorna är så viktiga för att lyckas. Ge kraft, skänka glädje och energi, skapa lustfyllda miljöer, inspirera chefer och medarbetare till framgång.

2018 är året då HR på riktigt börjar gå från att försvara sina egna processer och rutiner, till att bli lustfylldhetsagenterna som skapar förutsättningar för andra att lyckas på riktigt.

3. Från introverta strutsar till extroverta hjältar

HR har länge suttit på kontoret och slagit i sina lagböcker eller gömt sig bakom chefen eller en struktur när det brunnit till. Det är slut på det nu. Den tiden är över, begravd och förbi!

2018 är året som HR börjar ta ansvar och visa att vi är att lita på. Ställer oss upp och säger ja eller nej för att skapa trygghet för organisationens människor. Vi är inte fega introverta strutsar som inte vill ta i de svåra frågorna. Nej, vi är de extroverta modiga hjältarna, som finns där när det blåser som hårdast. 2018 är året då vi på allvar börjar bevisa det!

Sammanfattningsvis kommer allt detta innebära att vi nu begraver den gamla HR-doktrinen. Vi önskar att den ska vila fridfullt och tackar för insatserna de gångna åren, sjunger en tårfylld psalm och sänker kistan i jorden. Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli.

Sedan går vi ut på stan, ställer oss på torgen, ser varandra förälskat i ögonen och säger: ”Underbara framtid! Nu är du här och vad roligt vi ska ha i ett medmänskligare arbetsliv!”

Richard Mårtensson
Richard har i många år arbetat som HR-chef och även kommunikationschef i stora organisationer. Han är numera delägare och seniorkonsult i Human & Heart HR, med visionen ett medmänskligare arbetsliv. Richard har lång erfarenhet av kvalificerade utredningar inom kränkande särbehandling och är certifierad i den norska metoden ”faktaundersökelse”.
Richard Mårtensson
Richard Mårtensson

Senaste inlägg av Richard Mårtensson (Se alla)

Print Friendly, PDF & Email

Tags: , , , ,

10 kommentarer »

  • Magnus skriver:

    ”Vi är inte fega introverta strutsar som inte vill ta i de svåra frågorna.”

    Det här är inte ok. Speciellt inte om man jobbar med HR och säger sig ha lång erfarenhet inom området kränkande särbehandling. Att likna introverta med fega strutsar är fundamentalt fel på så många sätt.

    Jag skulle rekommendera att den här artikeln redigeras.

    • Richard Mårtensson skriver:

      Hej Magnus! Tack för din kommentar.

      Det är självklart en generaliserande artikel som syftar till att väcka opinion i HR-frågorna. Det innebär ju inte att alla som jobbar med HR är fega eller introverta. Men det innebär att jag anser att det finns ett behov över att reflektera över våra roller och hur vi arbetar. Framför allt på en systematisk nivå. Om HR har enkom ett uppdrag som syftar till att stödja en minoritet av de anställda är givetvis risken att man hamnar i kläm och inte kan, och inte heller kanske vågar, utmana strukturerna.

      Är ledsen om du tar illa upp av retoriken men jag vill försöka sända ett symboliskt budskap, där vi inom professionen behöver reflektera mera över våra arbetssätt, våra egna roller och resultatet av vårt arbete och kanske gemensamt våga ta nya grepp för ett bättre arbetsliv och starkare resultat.

      Önskar dig en bra dag. //vänligen Richard Mårtensson

    • Annika Ahnlund skriver:

      Hej Magnus,

      Jag beklagar om du tog illa vid dig av denna debattartikel. På HR-bloggen publicerar vi flera olika slags blogginlägg och artiklar. Jag redigerar dem alla, mer eller mindre. Just debattartiklar och krönikor, där det tydligt framgår att det är skribentens egna åsikter som framförs, petar jag mindre i. Läs mer här »

      Jag tycker det är viktigt att vi vågar debattera vår profession och välkomnar olika perspektiv. För att föra fram sin åsikt och väcka debatt, är det vanligt att man som skribent överdriver, raljerar och generaliserar – snarare än att redogöra för hela sanningen. Om någon – likt du själv – inte håller med är man välkommen att bemöta det genom en kommentar eller i ett eget inlägg.

      Personligen tycker jag att Richard lyfter en väldigt aktuell fråga. Såväl medarbetare som chefer blir alltmer kritiska mot HR-funktionen och dess förhållningssätt. Jag har själv sett människor som drabbats illa av det och skrev en krönika redan 2010: ”Vem ska HR vara till för egentligen?”. Jag tror pendeln håller på att svänga tillbaka mot att faktiskt vara ett stöd även för medarbetarna.

      Sedan kan jag hålla med Richard om att du feltolkar ”introverta strutsar”. Även strutsar kan vara både introverta och extroverta, åtminstone i teorin. 🙂 Jag väljer att tolka det så, att HR som funktion stängt in sig på sin kammare i stället för att våga sig ut och ta striderna.

      Vänliga hälsningar,
      Annika Ahnlund, grundare & redaktör

      • Richard Mårtensson skriver:

        Du tolkar mig helt rätt Annika. Det är arbetssättet jag reflekterar över. //Richard

        • Jessica Hovander skriver:

          Hej!

          För mig blir det också fel när du använder introvert i det sammanhanget, även när jag har läst efterföljande kommentarer. Att vara introvert (som människa eller struts) är inte alls, anser jag, likvärdigt med det jag uppfattar att du vill beskriva och uppmana till. Samma gäller för extrovert. Du skriver att det är olyckligt om man sammankopplar introvert som synonym med struts, jag menar att det är olyckligt att du väljer att använda begreppet introvert för att beskriva ett arbets-/förhållningssätt som inte fungerar.

          Vänligen
          Jessica

          • Richard Måtrtensson skriver:

            Hej Jessica! Tack för dina synpunkter. Ber om ursäkt för att ni uppfattar det så. Har aldrig varit min mening. Ska tänka på att vara tydligare i framtiden. //Med vänlig hälsning Richard Mårtensson

  • Richard Mårtensson skriver:

    Jo och sedan tänkte jag bara kommentera frågan om introverta. Jag liknar inte introverta med strutsar. Absolut inte. Utan i texten står det att jag vill gå från att vi som skrå, är introverta strutsar. Introvert står för en sak och struts för en annan. Olyckligt om man sammankopplar introvert som synonym med struts. Det har jag aldrig skrivit, aldrig ansett och kommer heller aldrig att vara sig tycka eller skriva. //Richard

    • Christian Idström skriver:

      Du har rätt Richard, och jag håller helhjärtat med dig i allt. Men ordvalet när du går in på att vi måste ta plats för att skapa trygghet för organisationens människor leder tanken fel, så som kommentarerna visar.
      Introvert/extrovert är inte de rätta termer för det jag tror du vill säga. Förvånar mig faktiskt lite över att du, och de andra kombattanterna här inte tar upp Jungs typer, fundamentala i all HR-verksamhet trodde jag.

      Motsatsparet ”Introvert/Extravert” har INGENTING med mod eller feghet att göra utan, indikerar helt enkelt vart vi föredrar att rikta vår uppmärksamhet för att få energi
      Extravert (E) – utåt
      Introvert (I) – inåt
      Mod och handlingskraft finns i lika mängd hos bägge, men tar sig ibland lite olika uttryck beroende på hur vi i övrigt föredrar att agera.

      Till den som vill fördjupa sig i ämnet kan jag rekommendera ”Förståelse av Jungs typer : en praktisk vägledning / Hallvard E. Ringstad, Thor Ødegård ; [översatt av Decision Dynamics AB], och även Linus Jonkmans ”Introvert : den tysta revolutionen” Årets HR-bok 2013, minsann.

  • HR är idag för mig varit att administrera människor. Inte ett aktivt och operativt sätt att driva utvecklingsprocesser eller rehabprocesser.

    I mitt arbete i Humanlotsen tar jag mig an hela den verklighet människorna befinner sig i. Utreder orsaker till ohälsa, inte skummar på symtomen. Ser alltid först organisationsperspektivet före individperspektivet. Jobbar med vederhäftiga analysinstrument och involverar samtliga berörda i diskussioner kring resultaten.

  • Eva Jorendal skriver:

    I Norge kan man sedan faktaundersökningmetoden infördes se en tydlig förbättring. Där var det för 20 år sedan 8 till 10 procent av arbetstagarna som kände sig mobbade. Idag har den siffran sjunkit till cirka 5 procent.

    http://www.arbetsmiljoforskning.se/mobbning/mobbning-kan-b%C3%B6rja-med-or%C3%A4ttvisor

Lämna en kommentar

Håll en trevlig ton och undvik reklam. Opassande kommentarer redigeras eller raderas.

Meny