”Hjälparens dilemma” – HR:s stora utmaning
HR-ROLLEN. HR vill gärna ikläda sig rollen av den som alltid finns där, förstår och stöttar. Alexander Holmberg belyser en av HR-branschens stora utmaningar: att sluta vara hjälpare.
Ingrid, 42. Chefen kommer in på ditt rum och berättar om Ingrid. Förbannade Ingrid. Chefen himlar med ögonen och säger att nu får det faktiskt vara nog. Hon kommer sent. Har dåliga ursäkter. Chefen frågar dig hur ni kan göra för att få bort henne.
Du vet att Ingrid har problem hemma. Det är skilsmässa. Tvist. Barnen. Som HR-person får man ofta veta mer. Du vet att bara Ingrid fått ordning på det praktiska, så kan det lösa sig.
Anton, 58, mellanchef. Under omorganisationen för två år sedan blev Anton omplacerad från produktionsavdelningen till kontoret. Förr lunchade han med gubbarna. Nu sitter han allt oftare själv i matsalen. Du pratar med honom. Frågar, hur är det? Luktar han inte lite sprit?
Det finns en röd tråd i exemplen ovan. En tråd som jag noterat är en av HR-branschens stora utmaningar: Hjälparens dilemma.
Hjälpare kräva sitt offer
För att vi ska kunna vara hjälpare, måste det finnas ett eller flera offer.
VD går ut och berättar att det råder övertalighetsproblematik i organisationen. 25% kommer att bli uppsagda. På HR-avdelningen råder intensivt arbete med listor, förhandlingar och att hantera allt damm som rörs upp. Offerdamm. Hjälpardamm.
För där det finns offer, där finns också hjälparna. Och där pekas förövarna ut både här och där.
Utan förövare – inga offer
Chefen ska driva enhetens fråga i ledningsgruppen. Ta fighten, få den där budgeten godkänd. Tyvärr blir beskedet negativt. Nästa år, kanske.
Se där. Ledningsgruppen blev plötsligt en förövare. Och vilken roll tar chefen? Ja just det, offrets. Vilken roll tror du HR fick?
Hjälparens dilemma
HR vill ju hjälpa, finnas där, stötta. Vara den som löser problemen, stärker, inspirerar, utvecklar, förstår, tar hand om.
Men om du med handen på hjärtat funderar en stund vad hjälparen egentligen gör, så blir det snabbt ganska geggigt. Hjälparen har huvudet lite på sned och nickar instämmande. Ja, jo, jag förstår. Fast gör vi det? Eller får det oss bara att känna oss lite större och bättre?
Jag tänker att skillnaden är viktig mellan att stötta och tycka synd om.
Med facit på hand
Ingrid och Anton, som jag berättade om inledningsvis, är riktiga situationer som eskalerade. Rejält.
Ingrid hade själv fastnat i en offerroll. Tack vare en kompetent HR-person, så fick hennes chef vackert gå tillbaka till henne och avkräva närvaro och varning direkt till henne, istället för att gå via HR.
Ingrid fick en rak och tydlig ärlighet. Hon är kvar på jobbet. Det blev en trygg bas att börja ett nytt liv utifrån.
Anton tappade motivationen när han förflyttades. Blev ensam, tappade sugen. Han kände inte igen sig i verksamheten längre. Efter en icke-hjälpande process med en kompetent coach, så hittade han sitt eget svar: Att gå vidare till nytt jobb.
Alkoholen då? Den var ett grovt missförstånd från HR-personen, som trodde han börjat få alkoholproblem. Han passade så bra in i rollen som potentiell alkoholist. Var det någon som konfronterade honom med den misstanken? Nej, just det. Däremot pratade man över huvudet på honom om misstankarna.
Framgångsrik HR kräver tydlighet
I tider som dessa, så haglar det förövare både här och där. Snabbt tar vi ställning, reagerar och låter känslor ta över.
Det är lätt hänt, men för att driva riktigt framgångsrik HR behöver vi luckra upp det drama som uppstår i vår vardag. Vi behöver bli tydliga. Och vi behöver framför allt sluta vara hjälpare. Det skapar bara förövare och offer runt omkring oss.
Alexander Holmberg
Senaste inlägg av Alexander Holmberg (Se alla)
- Mellospecial: Ett ordnat kaos - 5 februari 2016
- ”Hjälparens dilemma” – HR:s stora utmaning - 30 november 2015
- Bubblan som sprack - 21 oktober 2015
- Vad katten är HR? Om otydligheten i den mänskliga resursbranschen. - 16 oktober 2015
Tags: affärsdriven hr, debatt, jobba med HR, krönika
HRbloggen.se startades 2009, valdes 2011 till Sveriges bästa HR-blogg och utnämndes 2016 till en av Sveriges bästa företagsbloggar. Grundare och redaktör är Annika Ahnlund. 
