VÄRDERINGAR. Vår bloggare Alexander Holmberg reflekterar över HR:s ansvar i Volkswagen-bubblan. För visst hamnar frågor kring etik och värderingar på HR:s bord?

Du har säkert också en relation till den där bilen som tog Sverige med storm när den kom: Bubblan. Det sägs att den är kall om vintern. Men rolig att köra. Entusiasterna är många. Sannolikt färre numera.

Världen skakades av Volkswagen-affären – för att travestera på löpsedelmakarnas sensationslystnad. Men faktum är att i alla fall den ekonomiska världen darrar fortfarande. Enligt den senaste siffran är 8,5 miljoner bilar återkallade.

VW:s problem är mångfacetterat. Det handlar om ett patriarkaliskt och auktoritärt ledarskap, som styrts med järnhand från huvudkontorshåll och totalt gått överstyr.

Vi som arbetar med ledarskapsutveckling inom den mänskliga resursbranschen har mycket – väldigt mycket – att lära av det som hänt och som händer. Det väcker frågor:

Först. Hur är det möjligt att det här har kunnat fortgå?

Detta är inte på något sätt unikt för företaget VW. Men det är lätt att peka åt det hållet. Vi ”gillar” tydliga bovar. Det händer överallt. Att det tänjs på en liten gräns här. Man kör över heldraget där. Sedan blir det en vana.

Jag har mött företag, där komplexa värderingar blivit en del av en företagskultur som på många sätt i det lilla liknar det som VW nu blivit ertappade med. På samma företag har alla vetat om – mer eller mindre – och man har blundat. Ibland som en skyldighet, ibland för att man tror att man gör rätt.

Min fråga till mänskliga resursbranschen: Har HR ett ansvar här? Det är en viktig fråga att ställa. För i de flesta sammanhang när företag ska arbeta med värderingar, kultur och etik, så hamnar det mer eller mindre på HR:s bord.

I sagan om kejsarens nya kläder, är det ett litet barn som lyfter fingret och pekar på den nakna kejsaren med kommentaren: ”Men, han är ju naken!”

Det krävs mod att vara den som går emot valda sanningar. Mod att bli den som säger fel sak. Pekar åt fel håll. Gör ett misstag. Alla andra verkar ju ha rätt, då kan inte min magkänsla stämma. Du har säkert också gjort det. Avstått från din ärlighet, trots att din magkänsla sade något annat.

Självklart visste man om det här. Redan i våras uttalade sig styrelseordföranden i VW kritiskt mot VD och ”tog officiellt bort sin hand” från den dåvarande VD:n, som sedan raskt fick sparken.

Ingenjörerna som arbetar i företaget är professionella yrkespersoner som med all säkerhet mer eller mindre vetat om, eller kunnat räkna ut att någonting inte riktigt varit rumsrent.

HR då? Har de vetat om det här? Ja, självklart. Det vet du också. Avslutningssamtalen. De som går till andra bolag, som delar med sig av sina (kritiska) erfarenheter. Självklart har HR vetat om det. HR får veta sådant här tidigt.

Men att våga vara den där personen som lyfter ett sådant här problem, det kräver sitt mod. Då handlar det plötsligt om den egna anställningen. Den egna karriären. Att bli det där barnet som lyfter fingret och frågar högt och ljudligt: ”Säg, är inte VW ganska naket ändå?”

Om man funderar en stund över vad de som nu är ansvariga för VW-affären har ställt till med, så spänner problematiken över så många konsekvensområden. Bilbranschen, regeringar, världsekonomin, samhällen, den tyska staten, miljön, förtroendet, för att nämna några.

VW:s annons för att försöka vinna tillbaka något litet har en bitter eftersmak i sin text när det står att ”något gått sönder, ditt förtroende för oss”. Som om vi gått sönder. Vi har inte gått sönder. Det är de som gått sönder. Jag undrar över attityden och det extremt kortsiktiga försöket att hålla problemet på ”vi-ska-reparera-din-bil” nivån.

Det är givetvis ett svar på frågan varför: Det kortsiktiga perspektivet. Du som arbetar med HR-frågan vet att det som ställer till dyra problem för företagen är de kortsiktiga kraven. De företag som satsar strategiskt och långsiktigt har en bättre fungerande HR-process. Det finns på tok för många chefer och ledningar som i tron att de är strategiska, i själva verket endast är taktiska.

VW-affären genererar fler frågor än svar. Men det är intressant och lärande att reflektera över för oss som arbetar nära ledarskap, organisation och kulturutveckling.

• Vilket ansvar har HR för affären – egentligen?
• Om HR hade tagit ansvar för länge sedan, på ett önskat sätt, hur skulle man ha agerat annorlunda?
• Om du arbetar på VW idag, med HR-processen, vad skulle vara ditt fokus för att säkra att det här aldrig mer uppstod?
• Och, framför allt: hur ser det ut i eget bo?

• Om
• Twitter
• LinkedIn
• Senaste inlägg

Alexander Holmberg

Ledarexpert på Ledarbildarna

Alexander Holmberg är ledarexpert och arbetar med att utveckla tydligt ledarskap i företag och organisationer, bl a under vår utbildning "Det tydliga ledarskapet". Alexander medverkar även i tidningen Chef och SVT:s Gomorron Sverige som ledarexpert. Författare till boken ”det tydliga ledarskapet”.

@coachholmberg

Senaste inlägg av Alexander Holmberg (Se alla)

• Mellospecial: Ett ordnat kaos - 5 februari 2016
• ”Hjälparens dilemma” – HR:s stora utmaning - 30 november 2015
• Bubblan som sprack - 21 oktober 2015
• Vad katten är HR? Om otydligheten i den mänskliga resursbranschen. - 16 oktober 2015