Vem har råd med orättvisa?

Av Victor Moberg den 12 februari 2014 942 visningar

JÄMSTÄLLDHET. Jens Spendrup har fel. Det finns en guldreserv av kompetenta kvinnor till styrelseposter – om man bara rekryterar på rätt grunder.

Med anledning av Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrups uttalande att det saknas kvinnor med kompetens för styrelseuppdrag, vill jag gärna skriva något om rättviseaspekten i samband med kandidatbedömning.

Irrelevanta faktorer
När vi ska fatta ett beslut om att anställa eller befordra någon, är vårt mål att hitta den som bäst motsvarar vår organisations behov för den tänkta rollen. Att vara rättvis i de sammanhangen är att göra vad man kan för att varje kandidat bedöms utifrån sin kompetens och inte utifrån irrelevanta faktorer.

Studier visar tyvärr att så sällan sker. Människor förfördelas i arbetslivet på grund av kön, härkomst, utseende – eller en mängd andra kriterier som inte har med kompetens att göra. (Se gärna forskningsöversikt över rekrytering i arbetslivet, framtagen på uppdrag av DO 2012).

Fundera en stund över vad det betyder.

Först och främst tänker man nog på vårt moraliska ansvar att behandla människor lika. Säkert också på att människor faktiskt mår och presterar bättre på arbetsplatser där man upplever att man blir rättvist behandlad.

Dessa skäl talar för sig själva och är viktiga nog. Men det finns ytterligare en viktig aspekt: Vad händer med en grupp som systematiskt diskrimineras i urvalsbedömningar? Jo, den får en oproportionerligt stor mängd underutnyttjad kompetens.

Guldreserv av kompetens
Att färre kvinnor än män återfinns i Sveriges bolagsstyrelser, innebär alltså att det bland alla oss som inte innehar bolagsstyrelseposter finns en högre andel kvinnor än män som besitter kompetensen att göra det. Gruppen får ett ”dolt” värde, ungefär som en undervärderad aktie. Detta givet antagandet att kvinnor och män på gruppnivå är lika väl lämpade att ingå i bolagsstyrelser – ett antagande som jag till skillnad från Jens Spendrup gärna gör.

När kompetens är den mest värdefulla tillgången för organisationer, ger investeringar i rättvisa bedömningsmetoder tillgång till en formlig guldreserv av kompetens. Vilka har råd att inte investera i det?

Vad kan vi då göra?

Lära oss förstå att, och hur, vi alla tenderar att göra bedömningar på felaktiga grunder (jag kan varmt rekommendera nobelprisvinnaren Kahnemans bok ”Thinking, Fast and Slow” för intressant läsning kring hur felbar den mänskliga bedömningen kan vara!).
Använda bedömningsmetoder med forskningsstöd vid urval. Se gärna den klassiska studien av Hunter & Schmidt.
Inför våra organisationer lyfta värdet av rättvisa både vad gäller etik, medarbetares hälsa och produktivitet, organisationens varumärke och den strategiska kompetensförsörjningen.

Om
LinkedIn
Senaste inlägg

Victor Moberg

Konsult, Leg. Psykolog på Cubiks

Legitimerad psykolog som arbetar internationellt med urval och utveckling av personal och ledare. Victor har en särskild passion för att skriva, föreläsa och fundera över hur i hela fridens namn människor egentligen fungerar.