Våga släppa in mångfalden!
MÅNGFALD. Trots allt tal om att tillvarata invandrares kompetens stannar det ofta vid välformulerade mångfaldsplaner. Varför händer då inget? undrar vår gästbloggare Karin Bogren och uppmanar HR att agera.
Det har kommit ett flertal rapporter den senaste tiden som alla visar på samma sak; det är svårt för invandrade akademiker att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Detta trots allt snack om vikten av mångfald och integration, alla välformulerade mångfaldsplaner och initiativ för nyanlända. Jag har varit på så många konferenser och seminarier kring ämnet som alla kommer fram till samma sak: vi måste ta vara på de nyanlända invandrarnas kompetens.
Men varför händer då inget?
Själv har jag praktiskt erfarenhet av ämnet efter att de senaste åren arbetat inom olika arbetsmarknadsprojekt för nyanlända invandrare. I dagsläget är jag konsult i projektet Korta Vägen vid Stockholms universitet, ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och flera högskolor i landet. Projektet syftar till att stötta nyanlända akademiker ut i det svenska arbetslivet, bland annat genom att anordna längre praktikplatser inom deltagarens bransch och yrkesområde. Ett projekt som varit otroligt uppskattat av deltagarna och alla inblandade parter.
Vi får sådan otroligt fin respons när vi kontaktar företag för att höra om de är intresserade av att ta emot en kvalificerad praktikant som nyligen kommit till Sverige. Men sedan när det kommer till kritan är det så många som tvekar. Antingen är det tidsbrist på grund av omorganisering, kandidaten har inte tillräckligt bra nivå på svenskan eller så är det brist på uppdaterade kunskaper kring branschen i Sverige som hindrar. Det finns så många ursäkter, men ibland undrar jag om de flesta ursäkterna egentligen bottnar i lathet eller rädsla för förändring. Det är så synd för alla vinner på att stötta en nyanländ akademiker, inte minst samhället i stort. Och jag kan rabbla så många skäl till att våga för ett företag; goodwill, nya perspektiv in i organisationen, extra språkkunskaper, konkurrenskraft, kundnytta… Ändå är det så många som tvekar.
De företag som dock tagit emot praktikanter genom projektet Korta Vägen är mer än nöjda. Dels har de gett en nyanländ person en första erfarenhet på den svenska arbetsmarknaden, dels kan de stolt säga att de arbetar praktiskt med mångfaldsfrågor, men främst av allt så är de nöjda med arbetsinsatsen från praktikanten och att så många som hälften väljer att anställa efter avslutad praktik talar väl för sig själv?
Korta Vägen är bara ett av många integrationsprojekt som finns. De flesta försök är bra försök anser jag, och förutom praktiskt inriktade projekt behövs det självklart även konferenser där ämnet debatteras. Det viktigaste är dock att vi alla oavsett nivå i organisationen – men i synnerhet personer inom HR – tänker till lite när vi sitter med en ansökan till en ny tjänst. Vad är egentligen kompetens? Vad kan den här personen bidra med som inte de andra kandidaterna kan? Kan vi dra nytta av de specifika språkkunskaperna och kännedomen om en specifik kultur, region eller invandrargrupp? Vilka kundgrupper förstår sig den här personen på bättre än vad vi andra kan? Kan vi tänka att bakom det här icke-perfekta CV:t finns kanske en person med ett driv och engagemang?
Jag menar att vi måste våga ta in nyanlända personer på intervju, och våga ta in praktikanter! Mångfaldsfrågan kan inte stanna i mångfaldsplanen, vi behöver action också om det ska hända något på den svenska arbetsmarknaden!

Karin Bogren


Senaste inlägg av Karin Bogren (Se alla)
- 4 tips för att lyckas med internationella rekryteringar - 9 september 2014
- Våga släppa in mångfalden! - 26 augusti 2011
Tags: arbetsmarknad, debatt, kompetensförsörjning, mångfald, rekrytering