Tacka vet jag sjukfrånvaro!
ARBETSMILJÖ. Är det hög arbetsmoral att släpa sig till jobbet trots att man är sjuk? Eller snarare omoraliskt att smitta ner sina kollegor? Företagskultur och rutiner för sjukfrånvaro avgör ofta.
En nysning färdas i upp mot 167 km/tim. Att liknas med en tornado. Den innehåller omkring 5000 droppar som kan vara fyllda med virus och bakterier. Nysningen kan färdas en sträcka på upp till två meter från smittokällan. Och lever i flera timmar. Förstår ni nu varför Alkogel är min bästa vän och ständiga följeslagare?
Bacillskräck och kommunala färdmedel är en jättedålig kombination. Efter att ha förflyttat sig till jobbet borde man väl i alla fall kunna andas ut i trygghet. Men icke. I förkylningstider verkar det allt som oftast finnas en sjukling på plats. Som nästan förväntar sig att de runtom ska komma med uppmuntrande ord, beröm kring att personen trots detta jobbar, samt tycka lite synd om. Skulle kunna kalla fenomenet för ”förkylningsmartyr”. Och visst är det synd om den som är sjuk. Men låt mig i stället få skicka ett kryapådig-mail på distans.
För mig är det inte arbetsmoral att släpa sig till jobbet. Om det nu är det som är tanken. Jag tycker mer det liknar omoral. För genom att komma sjuk till jobbet så riskerar ju jag och alla andra omkring att bli smittade.
Moral och omoral, nu djupnar det. Vem är det som bestämmer vad här? För jag tror få väljer aktivt att vara förkylningsmartyrer, det är väl snarare ett uttryck för något annat. Jag tror att problemet ligger i att många verkligen ser det som helt omöjligt att inte vara på plats. Anledningar kan bero på arbetsuppgifternas förutsättningar eller att inte vilja/kunna/våga lägga arbete på kollegor. Företagskultur spelar stor roll här. Anses det som ok att vara hemma sjuk?
Jag träffade en ledare för ett mindre företag som sken upp när han berättade att de i princip hade noll sjukfrånvaro och vi började prata kring detta. Efter lite diskussion kom vi fram till att de antingen hade haft fenomenal tur och anställt supermänniskor, att medarbetarna löser det genom arbete hemifrån eller så går folk till jobbet trots att de inte borde. Efter noggrannare analys kom vi fram till att det främst var en kombination av de två sistnämnda alternativen. Frågan blev då hur detta skulle kunna yttra sig framöver? Leendet försvann tillfälligt. På sikt ledde det till bättre rutiner för att hantera sjukfrånvaro.
Så jag vill, kanske lite oväntat med tanke på min titel som hälsostrateg, slå ett slag för sjukfrånvaro! Dock enbart om alternativet är sjuknärvaro.

Christin Berg


Senaste inlägg av Christin Berg (Se alla)
- Utveckling som statiskt tillstånd - 30 september 2013
- Hälsohetsade medarbetare? - 10 september 2012
- Varför hoppas när man kan arbeta strategiskt? - 23 augusti 2012
- Ett hälsoarbete värdigt år 2012 - 4 januari 2012
- Vad innebär work-life balance? - 9 november 2011
Tags: arbetsmiljö, företagskultur, sjukfrånvaro
Riktigt bra inlägg! De flesta arbetsplatser jag har varit i kontakt med har en företagskultur som antyder att man är ”lat” när man är hemma och är sjuk. Det ses som något fult att vara hemma vid sjukdom och de flesta släpar sig till arbetsplatsen trots sjukdom.
Andra sätt att dölja problemet är att en del anställda tar ut flex eller semester när det är sjuk vilket gör att sjukstatistiken blir helt fel.
Jag tycker att man borde försöka ändra företagskulturen ute i landet så att det känns ok att vara hemma vid sjukdom. De anställda ska inte behöva ha dåligt samvete för att är sjuka eftersom sjukdom är något helt normalt och som händer då och då.
/Martina Gawell
Precis, det är normalt och måste få vara ok. Viktigt att analysera sjukstatistik, inte bara se till själva siffran för sjukfrånvaro.
/Christin