ARBETSMILJÖ. I Sverige är det förbjudet med mobbning och annan slags kränkande särbehandling. Arbetsgivare är skyldiga att förhindra att mobbning förekommer på arbetsplatsen. Men i praktiken är det offren och inte förövarna som straffas. Det visar en artikelserie av Maciej Zaremba med skrämmande tydlighet.

Vem som helst kan råka ut för vuxenmobbning. Men risken ökar om du är kvinna och arbetar i offentlig sektor – vård, skola och omsorg. Mobbning drabbar ofta ambitiösa, duktiga yrkesmänniskor som vill göra ett bra jobb. Avund och maktmissbruk är kända faktorer som brukar finns med i bilden vid en kartläggning.

En tandlös tiger
Dagens Nyheter har denna vecka startat en mycket läsvärd artikelserie: ”Mobbarna och Rättvisan” av Maciej Zaremba. Zaremba berättar här om det osynliga våld som härjar på våra arbetsplatser och lyfter fram det faktum att vi i Sverige har en tandlös lagstiftning på området jämfört med många andra länder:

”Sverige var först i världen med att år 1993 inse vuxenmobbningens samband med de skenande sjuktalen och göra ’kränkande särbehandling’ till ett arbetsmiljöbrott. Sjutton år senare är vi snart ensamma i Europa om att inte ha rannsakat en enda misstänkt.”

Ja, enligt brottsstatistiken har det faktiskt aldrig hänt att någon drivits till psykisk ohälsa på en svensk arbetsplats. Men Zaremba kan ändå redogöra för statistik som visar att mobbning näst efter belastningsskador är den största enskilda orsaken till långa sjukskrivningar. Försäkringskassan uppskattar att mellan 10.000 och 30.000 långtidssjukskrivningar beror på mobbning i arbetet. Kostnaderna för detta motsvarar i runda slängar vad vårt försvar kostar. Och vem tror ni får betala för kalaset?

Två aspekter på mobbningen
Man kan dela upp problemet med mobbning i två delar. I den ena vågskålen finns det mänskliga lidandet – drabbade människor som inte sällan drivs till självmord. I den andra vågskålen finns det mycket höga kostnader för avgångsvederlag, sjukförsäkring, rehabilitering och psykiatrisk vård. Som Maciej Zaremba uttrycker det:

”De största enskilda posterna av sjukpengen går inte till att hålla efter mikrober, läka sår eller uthärda strålbehandling, utan till att städa efter sjuka organisationsplaner, fega chefer, intrigörer, översittare, dussinknölar samt en och annan psykopat.”

HR har ett stort ansvar
Arbetsgivaren är enligt Diskrimineringslagen och föreskriften AFS 1993:17 skyldig att förhindra kränkande särbehandling. För HR finns därför mycket att göra, främst:

• Framföra organisationens avståndstagande från alla former av kränkande särbehandling i policydokument.
• Arbeta fram en handlingsplan som syftar till att förebygga, upptäcka och åtgärda att anställda utsätts för kränkande särbehandling.
• Utbilda chefer, skyddsombud och anställda.
• Utse en opartisk kontaktperson på företaget som drabbade kan vända sig till utan rädsla för repressalier.
• Informera om Organisation mot mobbning och Föreningen Stopp som arbetar för att väcka opinion och stödja offren för i första hand vuxenmobbning på arbetsplatser.

Foto: Bildbyrå www.pixgallery.com © Eva S Andersson

• Om
• Senaste inlägg

Ingrid Iliou och Annika Ahnlund

Senaste inlägg av Ingrid Iliou och Annika Ahnlund (Se alla)

• Mobbning tillåts härja fritt - 3 juni 2010
• Employer branding – att leva som man lär - 15 maj 2010