Hem » arbetsmiljö

Stress och utmattningssyndrom, del 2

Av den 5 december 2014 2 kommentarer 8 198 visningar
REAKTIONER
ARBETSMILJÖ & HÄLSA. Ett utmattningssyndrom kan delas in i fyra faser. Det är värdefullt att känna till både för den som drabbats och för att du som arbetsgivare ska kunna bemöta din medarbetare på bästa sätt.

utmattningssyndrom-man

Som enhetschef sitter jag med på ett rehabmöte med en av mina medarbetare, som en längre tid varit sjukskriven för utmattningssyndrom. När mannen beskriver för oss hur han mår, är det som att han berättar om mig. Varje symtom han återger från kroppen har jag upplevt den våren.

Uppvarvning – vägen in i stressen
Jag slår ifrån mig den olustiga känslan som väcks där på Försäkringskassans kontor. Jag fortsätter att göra allting väldigt fort och hinner aldrig landa. Det gör ont i bröstet, hjärtat rusar, musklerna rycker och benen domnar. Det slår lock i öronen och jag har migrän med synrubbningar.

Jag hinner inte lyssna på mina medarbetare och hemma är jag inte närvarande. Jag läser böcker högt för mina barn, samtidigt som jag tänker på arbetet. På natten sover jag oroligt. När sommaren närmar sig är det som om hela kroppen är sjuk när jag ska hålla i arbetsplatsträffar och jag uteblir från större chefsmöten.

Uppvarvning är den första fasen den utmattningsdrabbade går igenom. Minst ett halvår med stress utan möjlighet till återhämtning har lett till att kroppen och sinnet går på högvarv.

Var uppmärksam på varningssignaler
I den här första fasen har du som arbetsgivare en viktig roll. Att som ledare ha kunskap om hur medarbetarna påverkas av hög stress och att i tid kunna se tecken på att någon är i riskzonen är viktigt för att förebygga ohälsa.

Tecken på stress kan till exempel vara trötthet, misstag som sker utöver det vanliga, saker som glöms bort och irritation. Medarbetaren kanske inte verkar vara riktigt närvarande. Det är möjligt att personen själv uttrycker att han eller hon inte mår bra i kroppen.

Ge stöd i god tid
En god kommunikation och stöd från chef och kollegor är oerhört betydelsefullt för en frisk organisation och för att minimera stress. Genom ett tidigt samtal känner sig medarbetaren sedd och du som chef får en bild av situationen. Företagshälsovården kan stötta upp innan problemet gått för långt.

Här har du som arbetsgivare möjlighet att göra skillnad. Utmattningssyndrom sägs vara lätt att förebygga, men svårt att behandla.

Har ni en öppenhet på er arbetsplats kring hur man mår? Journalisten Emmy Rasper skriver i en krönika för GP: ”Säg att du är psykiskt förkyld”. Hon lyfter fram hur vi döljer vår ångest och psykiska ohälsa utåt och istället skyller vår frånvaro på en förkylning. Hur når arbetsledaren då fram till sina medarbetare som inte mår bra?

Emma Holmgren
Emma Holmgren var tidigare enhetschef inom äldreomsorgen. Efter succéboken ”Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom” arbetar hon nu som författare och driver det egna bokförlaget Parus.
Print Friendly, PDF & Email

Tags: , , ,

2 kommentarer »

  • Barbro Nilsson skriver:

    Många gånger finns det inbyggt hos medarbetaren att förneka både trötthet och stress. Den som har höga prestationskrav på sig själv är inte alltid benägen att blotta sina svagheter, utan kör på ända fram till kollapsen. Detta gör det hela komplext för arbetsgivare att nå fram och förebygga. Många har inte heller någon korttidsfrånvaro att tala om.
    Dessutom kan det finnas ett strukturellt problem, chefer som inte träffar sina anställda tillräckligt ofta.
    Vi behöver bli öppnare med, och pedagogiskt förklara, vad psykisk ohälsa står för. Det ska vara lika naturligt att berätta om sin utmattning som sin magkatarr. Detta långsiktiga arbete tror jag kan bli ett effektivt verktyg för att förebygga.

    • Emma Holmgren skriver:

      Tack för din respons Barbro! Du har alldeles rätt i det du skriver, det är inte enkelt för arbetsgivaren. Och hur ser man skillnad på en ambitiös medarbetare som brinner för sitt arbete och en medarbetare som är så uppe i varv att den tappat sin förmåga att koppla av? Om arbetsgivaren regelbundet lyfter ämnet stress och det skapas en öppenhet i hela arbetsgruppen tror jag ändå det finns en möjlighet att nå även den enskilda individen. Och förstås, en ökad medvetenhet om stressrelaterad ohälsa.

Lämna en kommentar

Håll en trevlig ton och undvik reklam. Opassande kommentarer redigeras eller raderas.

Meny